Femtio år sedan jag gick iland 1968
Sommaren 1968 skedde det förändringar på Finlands Skeppsbefälsförbund.
Den långvarige verksamhetsledaren Yngve Fyrqvist gick i pension och
reseombudsmannen Kari Wallin tog jobbet på Helsingfors hamnisbrytare. Uolevi Larte valdes till verksamhetsledare,
han hade redan varit några år på förbundskansliet som ombudsman. Nu behövde man nyanställa ombudsmän. Platsen som ombudsman
lediganslogs.
Jag var då överstyrman på Oceanfarts (FÅA) ms Helios som gick på
Medelhavslinjen, hade varit där två år och vikaerat befälhavare flere gånger.
Jag hade några erfarenheter i förbundsarbetet,
jag var sekreterare i Åbokretsen 1957-58 medan jag gick styrmansklassen.
Jag fick lära mig skriva protokoll på rektor Bertel Formans skrivmaskin i
rektorskansliet under hans ledning. Han var ju viceordförande i
förbundsstyrelsen och kretsombudsman i Åbo. Av honom lärde jag mig mycket om
facklig verksamhet och betydelsen av förbundet.
I kretsmöten på den tiden deltog också Felix Granit och talade ofta om
nordiskt samarbete inom skeppsbefälskåren. Han var ju en av grundarna av
Skeppsbefälsförbundet och dess första verksamhetsledare. Aktiv ännu i 80-års
åldern.
Vintern 1961-62 när jag gick sjökapten
blev jag utsedd till elevernas representant vid
kollektivavtalsförhandlingarna. Den
våren ställdes jag upp som kandidat i styrelsevalet och blev invald. På den tiden var styrelseplatsen endast
två-årig och vid valet 1964 vann rektorn vid sjömansskolan Juho Uino mig i
omröstningen och jag föll ut.
Jag fick efter sjökaptensexamen
ordinarie överstyrmansplats på paragrafbåten ms Tiira och under mina två år där
fick jag nog av tvåstyrmansarbetet och endast procentersättning för
tvåvaktsarbetet överskridande 8 timmarsdagen. Jag skrev till förbundet och
krävde förbättringar, övertid för arbete över 8 timmar i dygnet även till
sjöss. Deltog i några styrelsemöten när jag hade möjlighet. Mitt intresse för
förbundsarbetet hade väckts. Jag skrev en novell i sjömansförfattartävlingen om
livet på en paragrafbåt (Pykälälaivan helvetti). Novellen publiucerades i boken
Huomenna kello yksitoista år 1975. (red. Eino Koivistoinen)
Jag ansåg att jag hade tillräckligt med
erfarenheter till sjöss. Det var 16 år sedan jag gick till sjöss som mässpojke,
nu hade jag seglat på tretton olika fartyg, de elva senaste åren som styrman
och även som vikarie befälhavare på tre båtar. Jag tyckte jag kunde det mesta
om styckegodstrafiken inom Europa och ett ordinarie befälhavarjobb skulle jag
ännu få vänta på i kanske fem år, det hade jag kommit fram till genom att
studera FÅA:s kalender och befälhavarnas ålderstruktur.
Jag sände in mina papper och ms Helios
avgick från Finland till Medelhavet. På uppresan i Engelska kanalen fick jag
ett telegram från förbundet. Jag hade antagits som ombudsman i Finlands
Skeppsbefälsförbund. Den 26.11.1968 mönstrade jag av från ms Helios och lämnade
sjölivet men inte sjöfarten.
Jag hade en lista på vilka mina målsättningar
var för förbundet när jag gick iland från Helios:
1) Ordnade avlösningssystem i
förhållande 2:1 i fjärrfart och 1:1 i passagerartrafiken i Östersjön.
2)
Styrmännen på paragraf-fartygen borde få övertidsersättning för
vakttimmar till sjöss över 8- timmars dagen.
3) Sänkande av pensionen till 55 år för
befälet.
De två första målsättningarna
förverkligades, avlösningen t.o.m längre, men pensionsåldern blev vid 60 år och
senare har den ytterligare stigit enligt den allmänna pensionsutvecklingen
Familjen bodde ännu i Åbo och jag
skulle jobba i Helsingfors. Det gällde att skaffa en hyresbostad till att börja
med. På den tiden jobbade man ännu på lördagarna så veckosluten i Åbo blev
korta.
Första dagen jag besökte min nya arbetsplats
hängde en röd flagga på Gamla Studenthuset balkong vid Mannerheimvägen ”Vanha
on vallattu” stod det med stora bokstäver. Studentdemonstrationerna
hade rasat i Europa under hela året och
samhället höll på att radikaliseras. Dessa händelser påverkade även mig inom
den fackliga verksamheten.
Jag inledde arbetet från den 1 december
och fick goda råd av Uolevi Larte, isynnerhet i skrivande av
styrelseprotokollen på finska. Från början skrev jag dessa protokoll både på
finska och svenska. Larte satte nog i början många röda kruxar i mina finska
texter. Men jag lärde mig. Jag fick bekanta mig med arbetsgivarnas
representanter och resa omkring på kretsmöte, på Åland, i Åbo, Uleåborg, Raumo
och Kotka. Nyslott var en helt ny upplevelse för mig men jag blev nog väl
mottagen av insjöskepparna.
Det var en stor omställning från
sjölivet att börja med kontorsarbete. På kontoret gick det enligt gammal rutin.
Gamla Greta Mattila skötte bokföringen och Terttu Wikman medlemskartoteket samt
renskrivning av protokoll och cirkulär. Dessutom skötte Ossi Kastell på deltid
tidskriften och dess annonsanskaffning.
Följande sommar lämnade Uolevi Larte
förbundet för ett jobb inom sjöförsäkringsbranschen och jag var en tid ensam tf
verksamhetsledare och ombudsman på förbundet.
På hösten kom sedan Heimo Hohti som reseombudsman och Henrikki Rislakki
som ny verksamhetsledare, men det är en annan historia. Då hade jag redan
flyttat till Fagersta i Vanda med hela familjen.
Sven-Erik Nylund
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti