För femtio år sedan – på Hamburg-linjen med ms Hebe

 

                      När jag tröttnade på tvåvaktsystemet på ms Tiira, efter två år ombord, anhöll jag av Fredriksson på FÅA att få jobb på en båt med tre styrmän och radiotelegrafist. Han erbjöd mig överstyrmansjobb på ms Hebe, där Börje Kanotus Kronström var skeppare. Hösten 1965 hade jag redan blivit van med Gubben, som hade sina egenheter.

                      Den första december 1965 lastade vi kabelrullar från Kabelfabriken i Helsingfors. I dagboken skriver jag:

” En våt dag , snöslask, snöblandat regn, våta fötter, skinnmössan som en dränkt katt, jävligt.”

                       Jag var inte på bästa humör för när vi gått ut från Kotka rann babordsankaret ut med kätting och allt någonstans utanför Orrengrund. Andre styrman Segerqvist var på bryggan och såg gnistorna slå där förut i mörkret. Telefonen ringde till hytten. Skepparen påstod att ankaret gått ut. Jag hoppade barfota i stövlarna och byxorna på pyjamasen. Rusade till backen där rosten från kättingen färgat snön brun. Segerqvist och jag kollade spelet, medan Gubben ropade i högtalaren hela tiden :

- Hur mycket kätting, hur mycket kätting…..

- Vi vet inte, vet inte..

Jag klättrade ner i boxen fick tag i en länk och ett schackel, vi kom underfund med att 20 famnar kätting följt med ankaret. Nu låg det på ca 30 meters djup. Det kändes som en knut i magen. Felet var väl mitt eftersom jag varit på backen vid avgången. Var bromsarna inte tillräckligt fast ?

För resan till Helsingfors hade vi inte satt stopparna på. Dessutom hade vi använt styrbords ankaret i Kotka. Senare funderade jag ut att temperaturskillnaden hade gjort oss ett spratt. Vi hade ca tio  grader kallt när vi kom till Kotka och nu var det värmegrader ute till havs.

Vi hade dock ganska säker position så de hittade senare ankaret och kättingen.

Den 3 december gick vi mot Hamburg från Helsingfors. Bråttom var det, men när vi kom till Hamburg måndagen den 6.12 var brådskan slut. Manifesten hade inte hunnit fram vilket gjorde att vi fick vänta på lossningen. Vi gjorde vårt, men byråkratin iland tycktes inte fungera. Lossningen började dock följande dag och efter lastningen kunde vi gå på lördagkväll med 970 ton styckegods ombord.

Följande resa skulle jag vikaera Gubben som skulle på julledigt. Den 18 december avgick igen från  Kotka. Jag fick en överstyrman som jag seglat med på ss Wanda. Jalonen var då matros och jag tredje styrman. Han hade varit på Sydamerikalinjen den senaste tiden. Jag tyckte han skötte sig bra som matros på Wanda. Lugn och tystlåten. Hurdan var han som överstyrman ?

Kronström reste hem. Vi hade gått igenom alla papper och räkenskaper. Vid middagstid var vi klara att avgå, med säck- och tidningspapper. Det var lördag och vi höll tidtabellen. Nikitin på FÅA:s befraktning kunde vara nöjd.

Det blåste upp till storm på norra Östersjön, jag hade svårt att sova i långskeppskojen när vi slingrade i åtta Beauforts låringsvind. Jag kunde inte sova utan gick upp på bryggan där gamle Isaksson höll vakten och stod tyst vid bryggfönstret. Jag lyste ner på däck med Aldislampan, nedisningen hade börjat. Jag gick ner och försökte sova inklämd mellan skottet och kojkanten.

Slumrade, vaknade, drömde. Somnade till slut. Telefonen ringde. Jag visste inte var jag var. Frågade om läget när jag fick tag i telefonen. Segerqvist berättade att vi passerat Glotovi boj. Gav order om att gå norr på Gotland, vinden var ännu sydlig och verkade inte att minska i styrka.

På söndagen önskade jag Fagerström på Tiira God Jul på VHF:n. De kom emot på väg mot Helsingfors.  Vi fick tjocka i Kielkanalen. Jag lade mig på soffan i sjöhytten.

- Det börjar bli tjockt, sade Isaksson.

Jag kom ut på bryggan. Lotsens skugga mot fönstret. Den tyska rorsmannen tyst. Jag ställde mig vid radarn.

- Där kommer en på en mil, sa jag till lotsen som gått ut på bryggvingen. Halbe meile, null komma zwei….

- Jag kan se den nu komma fram, det går nog bra, zehr gut, sa lotsen.

Jag tyckte det var bäst att förtöja vid dykdalberna, tjockan var för tät. Vi skulle snart komma till Dyckerwisch , där var det bäst att stanna och invänta. Vem tackade mig för att fortsätta i tjockan.

- Det kommer bara små båtar emot, sade lotsen, de stora ligger i Brunnsbüttelkoog, tjockan ligger överallt. Lotsen ville antagligen hem, men jag hade ansvaret. Spänningen steg i rorshytten, alla väntade.

- Nein, vi förtöjer här, sade jag. Så blev det. Vi stannade vid dykdalberna. Vi hörde oss för hur det låg till längre fram i kanalen. Nebel, dick nebel, samma sak hela vägen.

Jag gick ner, lotsen tog beslag på sjöhytten. Klockan på backen slog, ding-ding-dong…..jag slumrade till och drömde. Segerqvist ringde ner:

- Inari gick förbi. Va fan rörde det mig om Inari körde, jag gick upp i alla fall. Kanske det var litet bättre. Nu sade de att Brunnsbüttel hade klart, men på Elbe låg tjockan fortfarande. Vi hivade upp ankaret, och kastade loss. En vajer hade slitits av,  en passerande båt hade bråtttom. Inari låg redan i slussen, men vi blev bakom en stor tankbåt i den andra slussen och vi kom iväg först mycket senare.

På Elbe kom tjockan igen. Jalonen väckte mig från kojen i sjöhytten. Vi hade väl gått en timme. Lotsen verkade bra, han stod vid radarn. Jag kände mig utanför, vad kunde jag göra. Kom ihåg rederiets nyligen utsända cirkulär:

-Var lika noggrann i skärgården när man kör med lots, som utan, stod det. Befälhavaren har ansvaret.

Ja, ja de skriver. Lotsen måste ju få navigera.  Denne lots meddelade hela tiden när någon kom emot och utkiken Väisänen höll reda på bojarna förut och meddelade ständigt. Han hade ögonen på skaft. Man började se konturerna av stranden, hamnlotsen kom. Där låg ms Finnpulp till anksrs och väntade på bättre sikt. Månne skolkamraten Westerholm var ombord, jag träffade honom i Kotka. Sikten gick ner till hundra meter eller mindre och de sista fem milen tog en och en halv timme. En helvetisk serenad av lastfartyg, bogserbåtar, färjor, motorbarkassar, pråmar, flytkranar, rena infernon. Före oss låg redan i Baakenhafen tre FÅA-båtar: Inari, Triton och Oihonna. Alli väntades till kvällen.  Men det var väl bara Hebe som skulle bli över jul i Hamburg.

Det blev  jul i Hamburg, med middag för befälet i salongen. På julannandag julgudstjänt och julfest i svenska sjömanskyrkan. Kunde ringa hem. Nyåret firade vi mellan Gotska sandön och Ristna på väg mot Helsingfors. Ett nytt år hade börjat. Isen lade redan i vikarna. Ännu en resa som befälhavare till Hamburg innan Kronström återvände.  Jag blev överstyrman igen.

Sven-Erik Nylund

Jäsenkokous 3/2015

Paikka:                               ESL Shipping Oy, Lintulahdenkuja 10, Helsinki

Aika:                                    8.10.2015 klo 17.00 – 18.30

Läsnä:                                 21 jäsentä oli paikalla. Nimet vieraskirjassa.

Ennen jäsenkokousta toimitusjohtaja Koskinen esitteli ESL Shipping Oy:n toimintaa. Esityksen jälkeen puheenjohtaja luovutti toimitusjohtajalle yhdistyksen viirin.

1§                                        Kokouksen avaus.

                                            Puheenjohtaja avasi kokouksen klo 1800.

2§                                        Sihteeri

                                            Matti Aaltonen toimi kokouksen sihteerinä.

3§                                        Edellisen kokouksen pöytäkirja.

Päätös:         Hyväksyttiin edellisen kokouksen pöytäkirja. (Liite 1)

4§                                        Kesäretki Kotkaan 29.8.15

4.1§                                     Palaute

Puheenjohtaja kertoi palautteesta, jonka mukaan kaikki olivat olleet matkaan ja järjestelyihin tyytyväisiä.

5§                                        Yhteinen tutustumismatka Pietariin 5.9.2015 (Meri- ja Laiva-historiallisten yhdistysten kanssa)

5.1§                                     Palaute / Yrjö

Jäsen Yrjö Tiitinen kertoi matkan palautteesta (liite 2).

6§                                        Jäsenluettelo / Paul

Päätös:         Sihteeri toimittaa jäsenluettelon Paul Ervastille.

7§                                        Maksamattomat jäsenmaksut / yhdistyksen talous / Paul

Rahastonhoitaja kertoi jäsenmaksutilanteen vuodelta 2015, jonka mukaan puolet jäsenistä ei ole maksanut jäsenmaksuaan.

Päätös:         Rahastonhoitaja lähettää muistutuslaskun unohtaneille.

8§                                        Kotisivut (Lauri)

Jäsen Vuorinen kertoi kotisivujen keskustelufoorumin tilanteesta. Tällä hetkellä keskustelua ei juuri käydä. Jotta sivut säilyvät, tulee ainakin kerran kuussa olla tapahtumia. Jäsenkokous ei kuitenkaan kokenut keskustelufoorumin säilyttämistä itse tarkoituksena vaan se lakkautetaan, jos keskustelua ei synny.

Päätös:         Vuorinen ottaa vanhat jutut talteen.

9§                                        Muut mahdolliset asiat

9.1§                                     Tutustuminen uuteen jäänmurtajaan v. 2016 alussa

Päätös:         Jäsen Björn Sjöman järjestää käynnin

9.2§                                     Turvallisuuspalkinto Sea Sunday jaettiin 3.9.15

Palkinnon sai Liikenneviraston VTS-toiminta Helsingin meriliikennekeskuksessa. (Liite 3)

 9.3§                                    Roskapostia sähköpostilähetyksissä

Eräiden jäsenten, ainakin Ervastin ja Nenosen, sähköposteista tulee roskapostia otsikolla ”Important”. Niitä ei pidä missään tapauksessa avata vaan poistaa koneelta. On ilmeistä, että jäsenistön sähköpostiosoitteita on kaapattu ja niitä koneita käytetään roskapostivälittiminä.

10§                                      Seuraava jäsenkokous 16.12.2015 klo 1900 Handelsgilletissä

11§                                      Kokouksen päättäminen

Puheenjohtaja päätti kokouksen 18.30.

Puheenjohtaja	Kari Wallin
Sihteeri	Matti Aaltonen

LIITTEET                            Liite 1: Edellisen kokouksen pöytäkirja

Liite 2: Pietarin matkan palaute

Liite 3: Sea Sunday –palkinnon luovutus

JAKELU                             Jäsenet

* * * * 

Jäsenkirje 5/2015

Hyvät jäsenet!

Perinteinen Joululeipä syödään Handelsgilletin Donator-salissa  16.12.2015 klo 19:00 alkaen. Helpottaakseen keittiön työskentelyä Handelsgillet toivoo saavansa syöjien  lukumäärän tietoonsa hyvissä ajoin. Ilmoittautumiset pyydän lähettämään jäsen Paul Ervast’lle 14.12.2015 mennessä p. 045 232 7339 tai  paul.ervast@gmail.com Merikapteeni Lauri Heikkilä esitelmöi aiheesta ”M/s Sallan ja M/s Abakanlesin  yhteentörmäys Kalbådagrundin luona” Yhdistys tekee tutustumiskäynnin Arctech Hietalahden telakalle  13.01.2016 klo 10:30 alkaen. Tutustumiskohteena Valtion uusi jäänmurtaja. Kokoontuminen Portti 3, osoite Laivakatu 1 00150 Helsinki Linja-auto nr. 14. Omalle autolle löytyy parkkipaikka portin läheltä. Tarkoituksena on pitää vuoden 1. jäsenkokous telakalla.  Telakka on myös lupautunut tarjoamaan meille lounaan.  Tätä varten tarvitsemme osallistujilta ilmoituksen.  Ilmoitukset jäsen Lauri Vuoriselle 31.12.2015 mennessä p. 050 5 666 773 vuorinenlauri02@gmail.com Yhdistyksen silkkisolmioita on myynnissä, hinta 35€ kpl. Samoin yhdistyksen historiikkia ”Sjösäkerheten var deras mål” on varastossa.  Hinta25€ kpl + postimaksu. Halukkaat voivat tiedustella Dieter Müntzel’ta p. 0500 449 493 dieter.muentzel@elisanet.fi  Muut vuoden 2016 jäsentilaisuudet ovat: 09.03.2016 Handelsgillet klo 19:00 Vuosikokous Näin, ellei muuta ilmoiteta. Hyvää syksyä sekä Joulunaikaa! Styrelse / Hallitus

Medlemsbrev 5/2015

  

Bästa medlemmar!

Traditionellt Julsmörgås i Handelsgillets Donator-sal 16.12.2015 från kl.19:00. För att underlätta för köket önskas förhandsanmälningar till Paul Ervast,  tel.045 2327339 eller paul.ervast@gmail.com per 14.12.2015. För presentation av "m/s Sallas och m/s Abakanles kollission vid Kalbådagrund" står  sjökapten Lauri Heikkilä. Föreningen besöker Arctech Sandviks varv 13.01.2016 kl 10:30. Besökningmålet är Statens ny  isbrytare. Samling vid port nr.3, Skeppsgatan 1, 00150 Helsingfors. Bus nummer 14.  Bilparkering finns invid porten. I samband med besöket hålls årets första föreningsmöte. Skeppsvarvet står för lunchen. För detta evenemang tar Lauri Vuorinen t. 050 5 666 773 eller vuorinenlauri02@gmail.com emot förhandsanmälningar ända till 31.12.2015. Föreningens silkesslips kan köpas för 35€/st. Likaså finns föreningens historik  ”Sjösäkerheten var deras mål” ännu i lager. Pris 25€ + postavgift. Vardera kan erhållas från Dieter Müntzel t. 0500449 493 dieter.muentzel@elisanet.fi Övriga medlemsevenemang under 2016 är: 09.03.2016 kl 19:00  Handelsgillet Årsmöte Eventuella ändringar är möjliga. Trevligt höst och Jultiden! Styrelse / Hallitus

Ohessa jäsenemme Yrjö Tiitisen matkakertomus retkestä Pietariin 04.-06.09.2015. Muutama kuva löytyy kohdasta "Kuvat OneDrivessä".

Suomen merihistoriallinen yhdistys

                    Matkakertomus

Matkakertomus retkestä Pietarin merisotamuseoon 5.9.2015

Suomen merihistoriallinen yhdistys järjesti retken Pietarin merisotamuseoon, jossa retkeläiset saivat englanninkielisen opastuksen 5.9.2015 klo 12-14. 

Museossa oli 19 retkeläistä, mukana myös Suomen Laivahistorial-lisen Yhdistyksen ja Helsingin Laivanpäällikköyhdistyksen jäseniä. Kaikki kolme yhdistystä olivat tiedottaneet jäsenilleen retkestä etukäteen.

Retken valmistelussa yhteyshenkilöinä Pietariin toimivat Tiina Mertanen ja Galina Vangonen Suomen merimuseosta.

Retkeläiset olivat itse järjestäneet matkansa ja majoituksensa. Useimmat olivat valinneet viisumivapaan risteilyn Princess Maria –aluksella Helsinki-Pietari-Helsinki pe-su 4.-6.9.2015. Alus oli Pietarin satamassa lauantaina 5.9. klo 9:30-19:00.

Opastus antoi retkeläisille yleiskuvan Pietarin merisotamuseosta, joka toimii nykyisin aikaisempaa suuremmissa tiloissa osoitteessa Truda 5. Oppaalla oli tukenaan alan tutkija, jonka kanssa he pohtivat vastauksia retkeläisten esittämiin kysymyksiin.

Kysymyksiä oli lähetetty myös etukäteen, ja niihin saatiin vastauksia kierroksen loppupuolella. Suomeksi kirjoitetut kysymykset oli Galina Vangonen kääntänyt venäjäksi ja lähettänyt Pietariin. Nämä etukäteiskysymykset koskivat merisotamuseon valokuva-arkistoa ja mahdollisuutta tilata valokuvia 1900-luvun alun rannikkolinnakkeista ja sotalaivoista, laivaston tukikohtia autonomian ajan Suomessa, Ruotsinsalmen meritaistelua 1791 ja Tsushiman meritaistelua 1905.

Suomen merihistoriallinen yhdistys maksoi lupauksensa mukaisesti kaikkien retkeläisten sisäänpääsymaksun (yhteensä 7600 ruplaa). Opastuksesta ei tarvinnut maksaa mitään, sillä opas ilmoitti ystävällisesti, että meidän ryhmältämme ei peritä lainkaan merisotamuseon normaalia opastusmaksua.

Yrjö Tiitinen

Jakelu: Suomen merihistoriallinen yhdistys, Suomen Laivahistoriallinen Yhdistys, Helsingin Laivanpäällikköyhdistys, Tiina Mertanen, Galina Vangonen

En liten rolig historia - Pieni kevennys

Dear Sir,

It is with regret and haste that I write this letter to you; regret that such a small misunderstanding could lead to the following circumstances, and haste in order that you will get this report before you form your own preconceived opinions from reports in the World Press, for I am sure that they will tend to overdramatise the affair.

We had just picked up the pilot, and the apprentice had returned from changing the ‘G’ flag for the ‘H’, and being his first trip was having difficulty in rolling the ‘G’ flag up. I therefore proceeded to show him how, coming to the last part I told him to ‘let go’. The lad, although willing, is not too bright, necessitating my having to repeat the order in a sharper tone.

At this moment the Chief Officer appeared from the chartroom, having been plotting the vessel’s progress, and thinking that it was the anchors that were being referred to, repeated the ‘let go’ to the Third Officer on the forecastle. The port anchor, having been cleared away, but not walked out, was promptly let go. The effect of letting the anchor drop from the ‘pipe’ while vessel was proceeding at full harbour speed proved too much for the windlass brake, and the entire length of the port cable was pulled out ‘by the roots’. I fear that the damage to the chain locker may be extensive. The braking effect of the port anchor naturally caused the vessel to sheer in that direction, right towards the swing bridge that spans a tributary to the river up which we were proceeding.

The swing bridge operator showed great presence of mind by opening the bridge for my vessel. Unfortunately he did not think to stop the vehicular traffic. The result being that the bridge partly opened and deposited a Volkswagen, two cyclists and a cattle truck on the foredeck. My ship’s company are at the present rounding up the contents of the latter, which from the noise I would say were pigs. In his efforts to stop the progress of the vessel the 3rd Officer dropped the starboard anchor, too late to be of practical use for it fell on the swing bridge operator’s control cabin.

After the port anchor was let go and the vessel started to sheer I gave a double ring Full Astern on the Engine Room Telegraph, and personally rang the Engine Room to order maximum astern revolutions. I was informed that the temperature was 83 degrees, and was asked if there was a film to night. My reply would not add constructively to this report.

Up to now I have confined my report to the activities at the forward end of my vessel. Down aft they were having their own problems. At the moment the port anchor was let go, the Second Officer was supervising the making fast of the aft tug, and was lowering the ship’s towing spring down into the tug.

The sudden braking effect of the port anchor caused the tug to ‘run in under’ the stern of my vessel, just at the moments when the propeller was answering my double ring Full Astern. The prompt action of the Second Officer in securing the shipboard end of the towing spring delayed the sinking of the tug by some minutes thereby allowing the safe abandoning of that vessel.

It is strange, but at the very same moment of letting go the port anchor there was a power cut ashore. The fact that we were passing over a ‘cable area’ at that time may suggest that we may have touched something in the rived bed. It is perhaps lucky that the high tension cables brought down by the foremast were not live, possibly being replaced by the underwater cable, but owing to the shore blackout it is impossible to say where the pylon fell.

It never fails to amaze me, the actions and behaviour of foreigners during moments of minor crisis. The pilot for instance, is at this moment huddled in the corner of my day cabin, alternately crooning himself and crying after having consumed a bottle of gin in a time that is worthy of inclusion in the Guinness Book of Records. The tug captain on the other hand reacted violently and had to forcibly be restrained by the Steward, who has him handcuffed in the ship’s hospital while he is telling me to do impossible things with my ship and my person.

I enclose the names and addresses of the drivers, and insurance companies of the vehicles on my foredeck, which the Third Officer collected after his somewhat hurried evacuation of  the forecastle. These particulars will enable you to claim back the damage that they did to the railings of number one hold.

I am closing this preliminary report for I am finding it difficult to concentrate with the sound of police sirens and the flashing lights.

It is sad to think that had the apprentice realised that there is no need to fly pilot flags after dark, none of this would have happened.

Yours Truly,

Master

Hyvät kollegat!

Kesäretkemme kuvat ovat nyt vapaasti katsottavissa ja kopioitavissa. 
Mukana olleena voin vakuuttaa, että reissu oli mukava ja reissuseura mitä parhainta. Ja ilmatkin suosivat, aina kun satoi, olimme katonalla tai bussissa. Kiitos kaikille mukana olleille!